Sorg.
Jag blir så illa berörd när jag får veta att nån man vet vem det är har dött. Jag har aldrig träffat eller pratat med han. Men ändå sörjer jag. Jag kan inte sluta tänka på hans barn, som helt plötsligt har förlorat sin pappa. Hans fru som har förlorat sin man osv osv.. Det går inte att föreställa sig deras enorma smärta just nu.
Jag avskyr att när det händer en olycka tänker man till, småsaker man gnäller över. Varför inte bara leva livet?! Man vet ju aldrig när det rycks ifrån en.
Dagen började bra med söta barn och fina tjejer på besök, men slutade så sorligt. Jag kan inte sluta tänka på hur orättvist livet är. Alla fina glada människor som var ombord på flyget, som säkerligen peppade varann för och vinna matchen dom skulle på, dom finns helt plötsligt inte mer.
Såna här stunder vill man bara samla alla man älskar och ta till vara på livet.
R.I.P Stefan Liv!
Känns inte världen lite tystare?
Hej Erki!Kul att du börjat blogga igen :)) tycker du skriver "kuligt" inte är du en grå mus..har tryckt i mig minst 1 hg små godis, o vill gärna ha mer.. får skylla på att det är regnit o trist :) Synd att denna dagen slutade med beskedet att stefan Liv omkommit,hemskt!!! Ha en trevlig em i mon med "gammelfolket" hi hi..kramiz Jessica
Ja, det är så fruktansvärt tragiskt. ): Känns helt tomt, fastän man inte kände honom, så känns det ju ändå som man gör det på nåt sätt.
Tycker så synd om hans fru och hans barn som inte kommer minnas sin pappa. ):
Ja, det är så fruktansvärt tragiskt. ): Känns helt tomt, fastän man inte kände honom, så känns det ju ändå som man gör det på nåt sätt.
Tycker så synd om hans fru och hans barn som inte kommer minnas sin pappa. ):
