erkkii

Ja, här är jag då.
En snart 28åring med fruktansvärt slitet hår.
Har känt mig som en grå trist liten mus. Eh, liten. Vem försöker jag lura!!??
En grå trist stor mus.
Tänkte att lite hårfärg i håret gör nog susen på musen. (färgade inte mushåret. Tänkte mer att jag kallade mig för en trist mus)
Men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu blev mitt hår gråare o tristare o det är ju fortfarande lika fult och slitet. Så hårfärg var nog inte lösningen. En peruk hade varit bättre.
Får be mamma skicka hit peruken vi har hemma i Hoting. En svart låång peruk, då kan jag gömma mig i den när jag har mina fuldagar. Som tyvärr har kommit lite väl ofta just nu.
Kan vara en höstdepp?
Men jag älskar hösten, tycker det är en vacker årstid. Med fina färger och en skön kyla i luften.
Får alltid en sån hemlängtan på hösten.
Igår pratade jag med pappa. Vi pratade i en halvtimme och jag ville inte att samtalet skulle ta slut.
Vi kände oss ensamma båda två. Han låg hemma i en förkylning och regnet öste ner. Jag hade en "dålig" dag, då gråten var nära hela tiden. Så när pappa sa att han skulle gå ut och hämta posten var jag nära att brista ut; Neej, fortsätt prata med mig och håll mig sällskap.
Strax därefter ringde finaste Johannes.
Han är lycka!

Idag känner jag mig på bättre humör.
Ingen gråt som ligger och trycker på.
Idag lever jag efter "ta en dag i taget"
Stressar upp mig alldeles för mycket och för ofta för mitt eget bästa.

Oj, jag tror faktiskt att det här med o blogga inte är så dumt.
Jag har ju ingen facebook, om jag ska vara ärlig loggade jag in igår. Fick panik och inaktiverade den igen.
Nej, jag håller mig till bloggen.
Nu ska vi bara se om nån vill följa mig och läsa