Idag är det fredag.
Viggo kastar ner alla sina mackbitar på golvet, kul kille! Tur att gammla bettan (dammsugarn) står parkerad utanför köket. Har dammsugit överallt förutom i köket, jag är inte dum. Jag vet hur lillkillen är, mackkastarn kan man kalla han. Men han är gudomligt söt, även fast han skriker som en galning just nu. Jag tror inte han uppskattar mitt bloggande så mkt.
Men snart blir det gos i soffan:)
Senare idag kommer grannarna över på lek och fika (fruktsallad, igen)
Våffelkvällen igår var trevlig! Svärmor gjorde väldigt goda våfflor. Fick fin blomma av farmor och en god kycklinggryta av mormor. Tror dom får komma på besök lite oftare;)
Tacos ikväll. Som resten av sveriges befolkning, typ.
Bröllopsfest imorrn och ev. utgång.
/Erika
Länge sen.
Finaste!
Dagens.
Morgonstund, jag dricker kaffe med min mun.
Viggo har sovit hela natten, gnällde lite vid 1 men då var det bara att ge tutten så somnade han om. Sov till 7 imorse. Helt underbart! Han har sovit så oroligt och dåligt hur länge som helst nu. Kanske är på väg att vända!?
Jag däremot har sovit uselt, alldeles för mkt tankar som snurrar runt och runt. Till slut vet jag inte ens vad jag tänker på, men huvvet känns överfullt med tankar som gör mig orolig.
Somnade orolig och vaknade orolig.
Men nu efter promenaden och samtalet med Sandra, känner jag mig lite lugnare. Jag och Viggo sitter och äter frulle eller just nu leker han med en ostbit, verkar som han tror det är ett flygplan.
Ska städa ihop lite leksaker från gårdagen:) Diska och dammsuga, igen. Känns som man inte gör annat. Men smulorna från Viggos smörgås är all over the place. Sen blir det soffhäng och hem till gården.
Senare idag kommer Johannes mamma,mormor och farmor:) Då blir det "tjej" eh "tant" snack:) Våfflor och min goda hemmagjorda hjortronsylt. Inte fel såhär en torsdag.
/Erika
Dagens.
Sorg.
Jag blir så illa berörd när jag får veta att nån man vet vem det är har dött. Jag har aldrig träffat eller pratat med han. Men ändå sörjer jag. Jag kan inte sluta tänka på hans barn, som helt plötsligt har förlorat sin pappa. Hans fru som har förlorat sin man osv osv.. Det går inte att föreställa sig deras enorma smärta just nu.
Jag avskyr att när det händer en olycka tänker man till, småsaker man gnäller över. Varför inte bara leva livet?! Man vet ju aldrig när det rycks ifrån en.
Dagen började bra med söta barn och fina tjejer på besök, men slutade så sorligt. Jag kan inte sluta tänka på hur orättvist livet är. Alla fina glada människor som var ombord på flyget, som säkerligen peppade varann för och vinna matchen dom skulle på, dom finns helt plötsligt inte mer.
Såna här stunder vill man bara samla alla man älskar och ta till vara på livet.
R.I.P Stefan Liv!
Känns inte världen lite tystare?
Några kilon sen.
Sitter och drömmer om min "förra" kropp.
På den här bilden tyckte jag att jag var stor och tjock, Men nu skulle jag gärna se ut såhär igen!!
Varför kan man aldrig vara nöjd??
Skulle jag gå ner 15 kilo skulle jag säkert hitta annat o klaga på, man är helt enkelt lite lustig.
Nu har jag inte tid o sitta här, fruktsallad skall göras, dammsuga bort alla dammråttor så barnen kan krypa på rent golv;) diska och försöka sova ner lillkillen.
1 timme på mig.
Ja, jag gillar o svettas.
/Erika
Dagens.
kl är fyra.
Vi gick en liten promenad, o självklart började det att regna.
Men lite frisk luft fick vi. Nu sover lilleman gott i sin säng och jag sitter här, igen! Fast jag borde ta tag i disk och mat. Har satt på pastan, men borde börja rensa kyckligen.
Måste bara säga att alla på egnahem är så trevliga och glada. Är det den fina friska luften här uppe på berget som gör det?! ;)
Alla hälsar o vinkar glatt.
Så jag kan ju inte vara sämre, så idag på promenaden vinkade jag åt ett äldre par. Dom var väl typ några kilometer bort, jag vinkade och ropade hej, sådär lite käckt! Dom måste ju mest ha undrat vem jag var!?
Kanske inte behöver ropa och heja på alla, kanske räcker med dom man möter eller går förbi.
Nej, nu kan jag inte sitta här längre även fast jag hellre gör det än stoppa handen i en död kyckling.
Men mat i magen måste vi ha snart!
/Erika
Mat.
Sen ska jag laga mat, det blir kyckling o pasta gratäng. Jättegott! Gratänger är så bra oxå, då det räcker några dagar, iaf 2. Det beror ju på hur hungrig man är:)
Måste diska och plocka undan lite, var ju tänkt att jag skulle göra det när Viggo sov. Men skaffa en blogg och dricka kaffe var mer lockande.
Ikväll blir det o åka o handla, "tjejerna" (hehe) kommer på besök imorrn, tänkte bjuda på fruktsallad. Enkelt, gott och nyttigt.
Kan hända att jag loggar in på datorn och bloggar mer. Nu när jag har kommit igång:)
/Erika
Länge sen.
<3
Dagens.
Jag.
Ja, här är jag då.
En snart 28åring med fruktansvärt slitet hår.
Har känt mig som en grå trist liten mus. Eh, liten. Vem försöker jag lura!!??
En grå trist stor mus.
Tänkte att lite hårfärg i håret gör nog susen på musen. (färgade inte mushåret. Tänkte mer att jag kallade mig för en trist mus)
Men jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Nu blev mitt hår gråare o tristare o det är ju fortfarande lika fult och slitet. Så hårfärg var nog inte lösningen. En peruk hade varit bättre.
Får be mamma skicka hit peruken vi har hemma i Hoting. En svart låång peruk, då kan jag gömma mig i den när jag har mina fuldagar. Som tyvärr har kommit lite väl ofta just nu.
Kan vara en höstdepp?
Men jag älskar hösten, tycker det är en vacker årstid. Med fina färger och en skön kyla i luften.
Får alltid en sån hemlängtan på hösten.
Igår pratade jag med pappa. Vi pratade i en halvtimme och jag ville inte att samtalet skulle ta slut.
Vi kände oss ensamma båda två. Han låg hemma i en förkylning och regnet öste ner. Jag hade en "dålig" dag, då gråten var nära hela tiden. Så när pappa sa att han skulle gå ut och hämta posten var jag nära att brista ut; Neej, fortsätt prata med mig och håll mig sällskap.
Strax därefter ringde finaste Johannes.
Han är lycka!
Idag känner jag mig på bättre humör.
Ingen gråt som ligger och trycker på.
Idag lever jag efter "ta en dag i taget"
Stressar upp mig alldeles för mycket och för ofta för mitt eget bästa.
Oj, jag tror faktiskt att det här med o blogga inte är så dumt.
Jag har ju ingen facebook, om jag ska vara ärlig loggade jag in igår. Fick panik och inaktiverade den igen.
Nej, jag håller mig till bloggen.
Nu ska vi bara se om nån vill följa mig och läsa
Så mycket kärlek!
Här är världens underbaraste lilla kille.
Han som testar mitt tålamod dagarna långa.
Han som ler mot mig så mitt hjärta brister av kärlek.
Han är finast vår lilla Viggo.
Hej!
Men ibland när jag ligger i sängen och funderar, brukar jag komma på bra saker som jag vill skriva om. Då tänker jag att imorrn fixar jag en blogg, men det har aldrig blivit av. Men idag peppade jag mig själv och nu sitter jag här.
Först o främst vill jag ha en blogg så min familj kan följa o läsa om oss.
Men även för att skriva av mig lite ibland, om allt o ingenting.
Jag vill skriva bra och intressant, så man orkar läsa o fortsätta läsa. Men oftast när jag ska skriva ner mina tankar blir det bara blaj, o man kan lätt tro att det är en 5 åring som har skrivit.
Men va fan, nu köööör vi! Som man brukar säga! :)
/Erika
